Detta gjorde mig...
* Emmy var på riktigt bra humör och skrattade en massa!
* Tony kom på besök till butiken.
* Att Andy har kommit så långt på Lokes hundkoja.
* Jag hittade bilder på förra Centrumfesten på facebook... så nu vet jag hur jag ska klä mig!
* Nästan alla de nyanlända kläderna var galgade när jag började klockan 13.00.
* När jag återberättade Emmys Oliver-skämt för mig själv.
* Johnnys grytlapp börjar ta form. (Hoppas inte han vill ha ett par!)
* Tanken på att vi ska hem till Ingrid och Marcus på lördag.
* Att Maria kom med idén att vi ska ha tjejkväll igen den 21feb.
Detta gjorde mig INTE glad:
* Alla försäljare som ringde.
* Insikten att jag snart är en av dem.
* Tröga tyskar som inte förstår engelska. Tre mail om samma sak. De har fortfarande inte fattat!
* Sanslös huvudvärk...
Någon har spärrat...
Det bör vara kusin som gjort det... eller eventuellt Tompa. Några andra jobbar ju inte här för tillfället. Hur som helst så är det jättestörigt. Vad ska man liksom nu göra på jobb?
Smalast...
Hittade idag en bild på Jessicas facebook. Bilden är tagen på midsommar 2007. Tyckte att Andy var så söt där, så jag var bara tvungen att lägga in den här. Ni får tänka bort Daniels stirrande blick... =)
Var det ett nudistläger vi var på?
När vi kom till hotellet i Tyskland, snabbade vi oss bort till SPA-avdelningen. Till en början var vi alldeles själva. Lugnt och skönt. Inte ett pip störde ron i rummet. Det var mörkt med enbart lite dov mysbelysning. Vi gick in i bastun och jag njöt av värmen. (Emmy mer... hatade det.)
Efter en stund skulle jag bara gå ut och duscha av mig. När jag sedan öppnar dörren till bastun märker jag hur en naken man satt sig rakt i blickfånget från ingången. Helt ogenerat satt han nu med särade ben och lät hela paketet dingla fritt. Jag måste vara prydd... Men jag kan inte hjälpa att jag tycker att nakna människor är lite jobbigt! (Finns NATURLIGTVIS undantag!) Men om han bara kunde sitta still, så hade det väl varit ok. Men nu hör det till saken att han oavbrutet skulle ställa sig upp och sträcka sig, gå ut och duscha och sedan komma in igen samtidigt som han mer eller mindre utförde helikoptern. Gissa om jag avundades Emmy hennes närsynthet!
Dag två var vi inte helt ensamma, men vårt sällskap var lite mer neutrala. Förutom att de tre arabiska männen drog värsta Tyska-frasen och att vi inte förstod jota av det de sa, så var de väl ganska normala.
Sen kom vi till dag 3! Nu hade alla semesterfirarna kommit. Vi hann i stort sett bara gå in i SPA-avdelningen innan vi blev omringade av nakenbadare. Överallt hängde penisar och venusbergen putade ut i det fria.
Dag 4 gick vi inte ens in till SPA:et. Som den svensk jag är, har jag ärvt den svenska mentaliteten gällande just nakenhet. MAN ÄR INTE NAKEN OFFENTLIGT!
Kontentan av detta är att affärsresor kan även vara avkopplande, men bara på vardagarna. För sen kommer de tyska naturisterna och förstör!
Tillbaka till verkligheten...
Verkar vara helt omöjligt att få en tysk att förstå något man säger om man inte lägger in åtminstonde några tyska ord i meningen. Vad man där emot kunde dra nytta av var deras tro att alla människor är lika värdelösa på språk som de är. Vi lyckades spara över 500kr på att en tysk mässvärd förulämpade oss när han pratade med sin kollega.
Det var nämligen så.....
Dag ett var det ju tänkt att vi bara skulle ha två dagar på mässan. Där av var det billigare att ta två dagspass än ett veckopass. På vägen ut från första dagens mässa kom vi på att vi nog ville stanna en dag till. Där av ville vi byta till ett veckopass. Där drog vi nytta av deras okundskap och sa att de inte hade förstått vad vi ville köpa för pass. Kvinnan vi pratade med var helt ny på jobbet och skämdes därför jättemycket. Hon tog med oss bort till sin chef, Oliver och vi förklarade ärendet även för honom. Han menade dock på att vi hade fått komma tidigare på dagen om vi ville byta. Så här sent kunda han inte göra något för att hjälpa till. Efter en stunds diskussion var han fortfarande lika ovillig. Då kommer en av hans kolleger ut och Oliver dissar oss ordentligt i det tyskspråkiga samtalet med mannen.
När jag direkt svarar på det som sagts mellan dem, verkar han skämmas ordentligt. Plötsligt blev han väldigt givmild och byter direkt våra pass helt kostnadsfritt till veckopass. Från att varit en riktigt dryg jäkel som idiotförklarat mig helt, står han nu och berättar hur söt jag är och att han vill bjuda mig på fika dagen efter....
Han var hemskt söt... Men hur söt man än är så kan man inte skälla ut någon ena stunden och sedan tro att man kan släta över det med en kopp kaffe. MÄN.... SUCK!
I övrigt så var väl allt bra. Borträknat från att tysk mat är lika oätlig som kinesisk och att alla envisades med att springa nakna på vårt SPA.
Men om det berättar jag nästa gång. Nu ska jag jobba vidare.
Bloggen tar förmodligen semester några dagar!
Jag blir borta till lördag kväll, men kör till Danmark på söndag morgon, så även den dagen går bort. Datorn är dock med i Nurnberg, så har hotellet bara nätverk så kan det väl kanske hända att här trillar in ett inlägg. Fast jag tror att jag ska tillbringa all ledig tid i bubbelpoolen!
Ni får försöka att ha det så bra trots att jag är borta ett tag!
En offentlig ursäkt till UFFE!
Igår argade jag loss på alla de som är sjukt dåliga på att skicka tillbaka sms. Tror bara att det är Maria och Emmy som man kan vara säker på svar från. Det arga inlägget gällde alla er andra!
Men jag bör nog ta det lite lungt med mitt skällande. Igår ringde Herr Uffe till mig på jobb och jag lovade att ringa upp honom så fort jag kom hem. Måste säga att jag glömde minnet på jobb.
FÖRLÅT UFFE! Men nu är du uppringd!
Jag längtar till sommaren och min sommarstuga!
Jag har bokat ledigt lördag och söndag då det är Östersjöfestivalen. Så jag räknar med ER, Johnny och Maria!
Nu skäller jag på den som tar åt sig!!!! DU VET VEM DU ÄR!
Jag är jätteledsen om jag bryr mig så mycket om dig att jag skickar lite sporadiska sms. Kan inte direkt se att du tycker jag skickar så otroligt många att du bara inte orkar svara på alla. Kan du inte förstå att jag hade blivit jätteglad om du någon gång tog ett initiativ och skickade ett sms till mig? Eller åtminstonde kunde vara så snäll att svar på mina.
Man får alla möjliga ursäkter. "Nä... Det har jag inte fått". "Oj... Det glömde jag helt bort"!
Visst, det kan säkert hända att vissa sms kommer bort... Men skärpning...! Inte så många! Ursäkten att du glömde kan du stoppa upp någonstans. Har man inte "komihåg" tillräckligt för att sms:a tillbaka till en vän, känns det som att man faktiskt inte bryr sig det minsta om personen i fråga. Är det så du vill att dina vänner känner sig?
Nä... Det finns bara en sak att göra. Börja sms:a mig, bara för att du vill veta att allt är bra med mig eller bara för att du tycker om mig. Vi alla tycker om lite spontan uppvaktning, så även jag!
Nu är jag hel igen... och jag får köra bil!
I maj... Närmare bestämt den 17 maj var jag på Tivoli i Köpenhamn med Micke och Vicky. Efter det var mitt körkort, mitt Coop-kort och mitt ICA-kort spårlöst försvunna. Det är inte så att jag sätter det i något större samband med vem jag var bortrest med... men det skulle inte förvåna mig om Vicky i skrivande stund sitter och snusar på mitt gamla körkort! ; ) Hihihi....!
Hur som helst så får jag i varje fall köra bil igen. Känns ganska bra faktiskt! Särskilt som jag tar mitt pick och pack och drar till Tyskland i övermorgon. Enda problemet nu är att jag inte får köra med sommardäck, nu när naturen välsignat oss med snö på vägarna. Eftersom det är till Tyskland vi ska så är det heller ingen idé att byta till mina dubbdäck. Det enda det kommer att framtvinga är att vi får stå vid tyska gränsen med tullens tång och dra ut dubbarna. Ingen god idé!
Vi har den äran att bo på ett Tyskt spa under några dagar. Vi är i krokarna för att vara med på leksaksmässan, men tänkte passa på att ladda batterierna lite. När kunde man säga det sist man var på mässa... ALDRIG! Man kommer alltid ifrån alla mässer och känner sig som om man har jetlag. Men inte denna gången!
På lördag är vi hemma igen. Kommer hem vid 23-snåret. Sover några timmar, åker och hämtar Anna och drar till nästa mässa. CIFF i Köpenhamn. Tycker att det är fantastiskt att de har lyckats sprida mässorna så bra i år! Så man liksom inte behöver stressa...
Oj vad jag hade roligt!
När siste man anlänt vankades det mat. Det bjöds på jättegoda pajer och olivbullar. Maten var fantastisk men sällskapet var ännu bättre. Samtalsämnena var många men ett var särskilt intressant. Jessicas "nya" affärsidé. Önskar jag kunde berätta, men är rädd att någon snor idén från henne. Med det snärtiga namnet vi kom fram till så måste det ju bli ett vinstgivande projekt och det vill man ju inte gärna ge bort.
När klockan var sen var det dags att ta sig in till stan. Etage var målet. Väl framme var kön in milslång. I cirka en timme väntade vi i fåran för att bli insläppta. Det var svinkallt och snön föll över oss.
Inne på Etage ver det dans som gällde. Några drinkar blev det knappast tal om. Emmy och jag tog vars en shot. Notan hamnade på 208kr och efter det handlade inte vi mer.
Jag hade sååå roligt att jag inte märkte att klockan blev mycket. När lamporna tändes och musiken tystnade blev jag otroligt förvånad över att klockan redan var fem. Sen skulle jackorna hämtas och taxi skulle hittas. Klockan var över sex när jag kom innanför hemmets väggar. Detta gav mig mindre än fyra timmars sömn innan det var tid att gå till jobb.
Var nog inte bakfull när jag öppnade butiken... Jag var nog fortfarande berusad. Visst är det roligt att vi blivit så goda vänner med vakterna på jobb. Men jag uppskattar inte att Tommy driver med mig när jag mår dåligt. Att stå och putta mig upprepade gånger är ingen bra idé om man vill bli uppskattad av mig. Men, men... han är ju som han är. Vad säger man?
Jag klarade av dagen och fick komma hem och äta den obligatoriska dagen-efter-pizzan. Sedan dess har jag suttit pall i soffan. Men kvällen igår var väl värd att må lite kast idag!
Utekväll med spil och dans!
Ikväll är det partaj hos Emmy. Hon och Ingrid har passande nog fyllt år under den senaste tiden och nu ska de alltså bli firade. Måste säga att det passar mig och min tidspressade livsstil utmärkt att vi slår ihop några födelsedagar. Hur roligt det än är att gå bort så känns det som jag skulle gå av på mitten om jag just nu skulle klämma in fler tillställningar.
Men ikväll gäller alltså mat och vin hemma i det Perssonska residenset, följt av lite dans på någon lokal. Ska bli roligt att träffa alla. Om jag fattat det rätt så kommer det några utöver de vanliga idag. Kan ju alltid vara spännande. Sist någon ny var med så lyckades jag med konststycket att förolämpa henne. Men, men... Inte kan man ligga på topp jämt!
Konstigt nog är jag riktigt laddad för lite dans ikväll. Normalt är det bland det värsta jag vet. Tror att det är Carmen Electras förtjänst. Tänkte att jag skulle leka "Cayote ugly" på bardisken ikväll och köra mina striptease-moves. Jag måste ju visa upp min nyfunna taktkänsla.
Det är väl redan allmänt känt, att jag har ju börjat med en ny träningsform. Striptease. Måste i ärlighetens namn säga att jag hade lite bekymmer i början. Helt utan taktkänsla... eller känsla i allmänhet är det inte lätt att följa hennes moves. Lägger man då till att man ska försöka se sexig ut när man gör det... SUCK!
Första gången satte jag på DVD:n... Ställde mig tillrätta och koncentrerade mig till 100%. Man skulle stå axelbrett med fötterna och hålla knäna bara en liten aning böjda. Rumpan skulle vara spänd och händerna skulle läggas på plats över låren. Jag följde Carmen med blicken när hon visade upp första rutinen. Sensuellt förde hon huvudet från sida till sida i en nästan rullande rörelse. Hennes händer arbetade sig upp från låren över bålen. Det ljusa håret fångade allt mitt intresse, där det förflyttade sig i sin bana. Detta följdes av sexiga knäböj, sensuell stretching och eggande höftrullningar.
Nu var det min tur. Jag släppte ner mitt hår. Drog fingrarna genom det och lät de bloda stråna falla över axlarna. Jag återtog min startposition. Svankade med ryggen och pressade ut bröstet. Det var dags att ta första steget. Precis som Carmen Electra just gjort började jag nu gunga mitt huvud från ena sidan till andra. Gång på gång på gång på gång på gång...
Där tog gungandet äntligen slut och jag skulle övergå till nästa rutin. Problemet var bara att move nummer ett hade gett mig en stark känsla av sjösjuka och ett vitt flimrande framför ögonen. Medan Carmen fortsatte sin dans pustade jag istället ut... hängande över Tv-bänken, fullt koncentrerad på att inte kräkas.
Nu mera går det bättre.... För nu snabbspolar jag den biten!
SAKNAR!
Skickade precis in Norge-bilderna till framkallning. Då kom jag på att jag saknar Clara jättemycket!
Vi hade så roligt i Norge när vi målade, grävde hål i snön, gjorde snöänglar, bastade och tittade på Karlsson.
Längtar tillbaka!
Nu har jag varit arg i de senaste inläggen... Nu får det vara nog!
Idag på jobb har jag haft massor med besök. Först ut var Vickys föräldrar. De är såååå söta och snälla. Jag tycker hemskt mycket om dem. De var på väg ut i skogen, men hade ändå lite tid över för att hälsa på mig. Det gjorde mig jätteglad!
Som tvåa kom Ann-sofie och Mira. Kul att få se dem. Det var en stund sedan sist. De har ju som alla vet varit på skidresa den senaste tiden.
Nummer tre var Jens. Det var roligt att se honom med, men eftersom det bara var två dagar sedan han och Mats hälsade på sist, hade jag inte så hemskt mycket att säga.
Sen kom min mamma och Tommy. De var sjuka, så behörigt avstånd fick intas. De har varit sjuka en stund nu, så det var inte heller igår jag såg dem sist.
Sist men inte minst kom sjuka familjen Magnus, Iréne, Erik och Ella. Iréne hade sett våra Muminkläder sist hon var inne och nu inför Ellas dagisstart på Mumindalens förskola passade lite sådana kläder utmärkt. Hennes syster väntar även en liten flicka som är planerad till idag. Så till henne blev det en jättesöt body med katter och en liten sagellapp i samma tyg. Väldigt roligt att de kom förbi. Jag blev riktigt glad att de tittade förbi och att de faktiskt hittade så mycket som de ville ha.
Besök är nog det bästa jag vet!
SYSKON... You can´t live with them.... sen var det nog inget mer!
När vi hade varit iväg i Norge berättade jag om hur duktig Clara var på att åka skidor. Jag är uppriktigt sagt imponerad av Clara som bara 3år gammal kunde ploga efter endast en vecka i skidskola. Samtidigt som jag berättar detta för min syster visar hon sitt enorma intresse genom att stå och "gulli, gulli, gull" med Mira. Kan man inte vara tyst medan jag pratar åtminstonde? Det fanns inte tillstymmelse till intresse! (I samma samtal har hon mage att klaga på att en vän till mig alltid är så ointresserad när HON pratar... Kan det bero på henne kanske?)
Nu när jag pratade med henne igen.... Handlade allt om hur mycket bättre Simon var än Clara. Det började med att hon upplysa mig att det FAKTISKT bara tog 15min innan Simon började ploga. (SÅ KLART) Hans avslut på veckan tog han i en röd backe! (VAD ANNARS?!)
Men Simon fyller snart 5år! Clara hade precis fyllt 3år! Det hade varit konstigt om han inte varit bättre än henne. Sen att han åkte en röd backe är väl inget konstigt... De var i Branäs! Där är de svarta backarna flacka!
Hade vi släppt Clara i en röd backe i Norge (där röda backar faktiskt är just röda) hade där nog inte varit mycket kvar av henne. Det samma gäller Simon! Han hade varit platt som en pannkaka när han väl fått stopp på skidorna mot en gran eller liknande.
Varför måste det jämt vara en tävling? Kan ju inte låta bli att undra hur det blir den dagen jag får egna barn som hon kan mäta sina emot.... Ska de precis som jag alltid få höra att det hon och de hennes gör är bäst? Det finns ingen som kan bättre än dem. Man kan inte ens vara lite glad över att det gick bra både för Clara och Simon... Man MÅSTE mäta deras insatser.
Nu MÅSTE jag snart gå i terapi!
Sedan vi öppnade butiken har jag utvecklat något som man milt kan uttrycka som människohat. Jag minns månaden innan vi slog upp dörrarna. Emmy och jag hade ständiga diskussioner om hur man skulle göra saker så att kunderna skulle förstå. Jag... Naiv som jag är, trodde att det fanns någon liten intelligens eller lite sunt förnuft bland de som skulle bli våra kunder och jag tyckte att Emmy överarbetade allt.
Nu har jag förstått! Människor tänker inte när de går in i en butik. Det spelar ingen roll vad eller hur ingående och förklarande man skriver på sina skyltar. Folk kommer ALDRIG att förstå vad det är man vill.
Klart och tydligt har min kära kusin skrivit:
REA
UPP TILL
70%
Röd prislapp gäller
Trots detta, vad jag tycker är en noggrann och förklarande skylt, så frågar minst 15 personer per dag om det då är ytterliggare 70% på det röda priset.
Var står det??? Om det står "Brieost NU:25kr" på ICA... Tror de att de får osten + 25kr för besväret då eller? Och även efter man förklarat vad som tydligt står på skylten så ger de sig inte. "Men det står ju..." Grrrrrr!
Hur klarar dessa människor sig ute i samhället? Kan de sköta ett jobb till exempel? Eller klarar den ens av att hitta hem till sin bostad?
Sen har vi alla dem som berättar för oss att de minsann gick förbi butiken för ett tag sedan och då kostade den varan de nu vill köpa bara hälften. Men kära nån då! Försök inte ens att diskutera det med mig. Jag sätter ALLA priser i denna butiken. Jag köper själv in varan och vet att om jag skulle tagit halva priset kunde jag lika bra startat någon sorts hjälpverksamhet som skänker bort saker till mindre bemedlade. Visst händer det att varornas pris ändrar sig...
MEN INTE UTAN ATT VARKEN JAG ELLER EMMY VET OM DET!
Sen har vi de som försöker övertala oss att vi sålt något som vi aldrig gjort... Suck! Kan som exempel ta den gröna sydvästen med ögon på. Vi har haft röda, gula och blå sydväster. ALDRIG har vi haft gröna. Vår leverantör tillverkar dem inte ens i grönt! Trots det så har både Emmy och jag blivit utskällda av en som "100% säkert hade sett dem i denna butiken." "Kanske var det innan DU började här?!"
Fatta att jag äger stället! Innan jag började låg det en antikaffär här.... Ta upp det med henne då om du vågar!
När man då visar paraplyerna som är gröna och har ögon, så blir svaret minst sagt snäsigt... "Jag ser väl skillnad på en sydväst och ett paraply!"
Suck... Näää, TYDLIGEN så gör du INTE det!
Jag är fullt medveten om att detta är något som aldrig kommer att ändra sig. Därför ser jag bara två lösningar för att jag ska slippa att bli mer bitter än vad jag redan är:
1. Butiken börjar gå så bra att vi kan anställa och jag kan ha kontorstjänst på heltid.
2. Att ni alla skramlar till ett gäng terapisessioner till min stundande födelsedag.
Eller.... De finns ett alternativ till...Om man skulle börja knarka kanske!
Snart Thailand!
Emmy sa idag att hon tycker det är väldigt roligt att fylla år... Jag tycker det är mycket roligare att få åka utomlands på någon annans födelsedag än att själv bli ett år äldre. Men, men... Alla är vi olika!
Talade med min syster om Thailandsresan för ett tag sedan. Naturligtvis var det ett trist ställe vi skulle till där det inte fanns NÅGOT att göra och att vi skulle bo på ett femstjärnigt lyxhotell var ju INGET.
Citat: "Det var ju synd! Då får man ju inte se så mycket av omgivningen." Slut citat.
Hur tänkte hon där...? Låser de fast en vid sängen på Thailändska lyxhotell? Får man inte komma och gå som man vill, som på andra hotell? Nu har jag ju aldrig varit där förr... men jag har svårt att förstå att den svenska turismen verkligen blomstrar där när man bor i välinredda fängelsen.
En annan sak som vi pratade om var massage. Jag sa att mitt mål var att bli knådad två gånger per dag. Morgon och kväll. Men inte ens den drömmen fick man ha i fred. "Det kommer du tröttna på!", menade min allvetande syster.
VARFÖR! Varför skulle jag tröttna? Massage är absolut det bästa jag vet!
När jag upplyste henne om det ändrade hon sig och sa istället..... "Men det kommer du inte att ha tid till!"
Men om jag nu kommer att sitta inspärrad på mitt hotell... så har jag väl all tid i världen... Eller?!
SYSKON! SUCK!
Detta var ju förbaskat roligt!
Uffe lyckades i sitt tappra försök få lika många rätt som Emmy men Malin leder för tillfället STORT! Ser ut som det blir henne jag bjuder ut. Har ju potential att bli riktigt trevligt!
På söndag går tävlingen ut och jag saknar fortfarande svaren från några av mina närmsta vänner... NI vet vem ni är! Eller hur Maria, Vicky och Ingrid (du läser ju i och för sig väldigt sporadiskt, så du hinner kanske inte ens se det innan söndag.)!!!! Se till att svara nu! Inte för att jag ens lite tror att ni kommer kunna bräda Malin. Vi är visst soulmates! ;)
My soulmate!
Tänker på dig!
De senaste dagarna har jag tänkt mycket på en kär vän och hans familj. Hans far har varit mycket sjuk och jag känner så väl igen mig i deras situation. När jag har hört om hans far... hur han mått, hur han kämpat när familjen varit på besök, väcks så många minnen.
Min far dog dagen efter Fars-dag. Vi hade alla varit på sjukhuset och besökt honom den dagen. Han var trött. Trött på att livet rann ur honom. Trött på att inte kunna tala. En man med sådan social förmåga som min far mår inte bra av att vara tyst.
Jag hade köpt rosor till honom, men jag vet inte om han såg dem. Jag minns hur jag kramade honom. Han var iskall. Jag viskade i hans öra att jag älskade honom. Han sa inget, men jag såg svaret i hans ögon. Jag höll hans hand under hela besöket. Med jämna mellanrum fick jag bytta hand, för att inte själv tappa all värme. Vi besökare försökta att hålla igång ett samtal. Men vad säger man när en person man håller av ligger för döden. Allt känns så trivialt och meningslöst. Efter några timmar hos honom var vi tvungna att gå. Timmen var sen och i ärlighetens namn så tömmer man all sin energi vid ett sådant besök.
Dagen efter vaknar jag tidigt av telefonen. Jag hör att det är min syster i andra änden, men jag hör inte vad hon säger. Hon skriker av förtvivlan och jag förstår vad det gäller. Han är död!
När vi kom till sjukhuset låg han där som om han sov. Han hade fått ro. Allt som så länge hade plågat honom var borta. Rummet var mörkt så när som på några tända ljus. I handen hade han en ros. Från min bukett.
Denna gången var det min vän som förlorade sin far.
Jag tänker på dig! Jag vet precis hur det känns när någon fattas.
Med två tävlande leder Jessica!
Förstapriset är en middag eller bio!
Tävlar gör du här!
