Bimbotankar

Ikväll är det partaj hos Emmy. Hon och Ingrid har passande nog fyllt år under den senaste tiden och nu ska de alltså bli firade. Måste säga att det passar mig och min tidspressade livsstil utmärkt att vi slår ihop några födelsedagar. Hur roligt det än är att gå bort så känns det som jag skulle gå av på mitten om jag just nu skulle klämma in fler tillställningar.

Men ikväll gäller alltså mat och vin hemma i det Perssonska residenset, följt av lite dans på någon lokal. Ska bli roligt att träffa alla. Om jag fattat det rätt så kommer det några utöver de vanliga idag. Kan ju alltid vara spännande. Sist någon ny var med så lyckades jag med konststycket att förolämpa henne. Men, men... Inte kan man ligga på topp jämt!

Konstigt nog är jag riktigt laddad för lite dans ikväll. Normalt är det bland det värsta jag vet. Tror att det är Carmen Electras förtjänst. Tänkte att jag skulle leka "Cayote ugly" på bardisken ikväll och köra mina striptease-moves. Jag måste ju visa upp min nyfunna taktkänsla.

Det är väl redan allmänt känt, att jag har ju börjat med en ny träningsform. Striptease. Måste i ärlighetens namn säga att jag hade lite bekymmer i början. Helt utan taktkänsla... eller känsla i allmänhet är det inte lätt att följa hennes moves. Lägger man då till att man ska försöka se sexig ut när man gör det... SUCK!

Första gången satte jag på DVD:n... Ställde mig tillrätta och koncentrerade mig till 100%. Man skulle stå axelbrett med fötterna och hålla knäna bara en liten aning böjda. Rumpan skulle vara spänd och händerna skulle läggas på plats över låren. Jag följde Carmen med blicken när hon visade upp första rutinen. Sensuellt förde hon huvudet från sida till sida i en nästan rullande rörelse. Hennes händer arbetade sig upp från låren över bålen. Det ljusa håret fångade allt mitt intresse, där det förflyttade sig i sin bana. Detta följdes av sexiga knäböj, sensuell stretching och eggande höftrullningar.

Nu var det min tur. Jag släppte ner mitt hår. Drog fingrarna genom det och lät de bloda stråna falla över axlarna. Jag återtog min startposition. Svankade med ryggen och pressade ut bröstet. Det var dags att ta första steget. Precis som Carmen Electra just gjort började jag nu gunga mitt huvud från ena sidan till andra. Gång på gång på gång på gång på gång...

Där tog gungandet äntligen slut och jag skulle övergå till nästa rutin. Problemet var bara att move nummer ett hade gett mig en stark känsla av sjösjuka och ett vitt flimrande framför ögonen. Medan Carmen fortsatte sin dans pustade jag istället ut... hängande över Tv-bänken, fullt koncentrerad på att inte kräkas.

Nu mera går det bättre.... För nu snabbspolar jag den biten!