När ska 60- och 70-talisterna fatta att de är sjukt ouppfostrade?!
Jag har sedan vi startade på Jägers upptäckt att jag inte bara ogillar barn... Jag avskyr allt de står för. Dagens barn är så OTROLIGT jobbiga att jag inte vet hur det kommer att sluta. Så fort ett barn varit i affären kan man garantera att i stort sett alla varorna ligger på golvet. I de fall några står på sin plats kan jag lova att de är nerhostade eller nerslickade.
Att en del prylar ligger på golvet må väl vara hänt... Men var är deras föräldrar i det hela? Oftast plockar de bara upp sin odåga och hoppar över allt som ungen just vält ner. GÖR MAN SÅ? Kan man åtminstone inte anstränga sig och lägga upp det på en hylla så ingen trampar på det? Fattar dem inte att det är prylar som ska omsätta pengar.... så jag kan betala skatt, så att deras jävelungar kan få subventionerad dagiskostnad, så att de slipper drass med dem hela dagarna?
Det är ju inte barnens fel och jag förebrår dem heller inte. Jag tycker bara inte om dem. Sen är det mest tragiskt att det är deras mamma/pappa som borde ha sig ett kok stryk. Nog fan borde man vara mer väluppfostrad när man fyllt 30? Eller har jag för höga krav?
Nyss satt det tre mammor med sina barn på fiket utanför. Deras fyra barn var från typ 1,5år upp till 7år. När mammorna fikat en stund tröttnade barnen på att sitta still.... Då hör jag en av mammorna komma med den lysande idén...
"Men ni kan väl gå in i leksaksaffären och LEKA!"
Fyra vilda barn springer in i glädje och drar tag i allt de hittar. Allt måste testas på golvet, även kläderna. Plasten på vissa förpackningar gick sönder och ALLA djuren på tygtavlorna låg på golvet. Trots att jag drog till med min grymmaste blick skrämdes dem inte. Så det var bara att valsa fram till dem och säga till dem att de faktiskt fick försöka vara lite försiktiga. Fick även informera den ena ungen att mumintröjan INTE är någon bil som ska bli dragen fram och tillbaka över golvet. Samtidigt har mammorna inte ens lyft blicken för att se vad barnen gör. Under 2 timmar hade jag dessa barn springandes runt och runt. DET ÄR FAKTISKT INTE OK! Inte en gång var mammorna inne och bad dem lugna ner sig. De bara fikade i godan ro.
För ett sista klargörande kan ju säga att det finns människor som jag verkligen tycker om och älskar.... Och det TROTS att de är barn!
Gillar inte riktigt Din rubrik!
Det gäller inte alla... Men alldeles för många!