Bimbotankar

Igår skulle ju då mina skidor ligga tryggt i min famn. Vid halv sju på kvällen började jag ringa Anders för att få koll på hur det blev. Ringde flera gånger utan resultat och fick sedan för mig att jag skulle ringa Jess för att se om hon visste något.

Hon visste inget. Men hon menade på att det skulle ordna sig på något vis. Efter vårt samtal ringde jag till Anders igen. 

Denna gången svarade han. "Hur är det?", frågade jag. "Ska jag vara ärlig?", svarade han. "Mmmmmm", var det enda jag fick fram. "Jag fruktar för mitt liv!", pep Anders. Jag morrade till. Glad över att inte vara i samma rum som mannen jag talade med, eftersom även jag fruktade för hans liv. 

Skidorna hade inte kommit och nu lät historien att leveransen hela tiden var förväntad antingen på Onsdagen eller Torsdagen. På Torsdag förmiddag skulle han få ett nummer för att kunna spåra leveransen och då skulle han med andra ord veta mer säkert. Nu skulle även Anders förvissa mig om att det skulle ordna sig.

 Kom inte mina skidor så skulle jag få ett par andra. Dessa skulle jag ha denna veckan och sedan lämna tillbaka för att få mina egna skidor. Visst är det en lösning... Men ingen vidare bra. Jag köper ju inte årets skidmodell för att åka nästa år. Då kunde jag ju lika bra vänta och köpa ett par på skidrean.

Håll tummarna för mig och mia skidor!