Bimbotankar

Idag är dagen då vi officiellt har flyttat in på Jägers. Lagret har vi sakta men säkert börjat fylla idag och jag får säga att det är tur att vi har så pass stort lager. Emmy tror av någon anledning att vårt 11m2 stora utrymme är onödigt stort. Normalt är hon en riktig platspessimist, men inte nu. Men, men..... Vi får väl se. Jag har haft ovanligt mycket rätt på senare tid. Säger bara mässmontrarna och tavlan med musen i gul klänning. Fast jag hoppas innerligt att hon har rätt nu!

Känns kul att vara igång med flytten. Även om byggledaren inte tror att allt ska vara klart innan den 21/11, så är det stressigt schema. Tapeten och färgen är vald, golvet och inredningen likaså. Det stora gisslet nu är bland annat att vi just nu springer vi på så sablans många leverantörsmöten. Vissa ger något.... Andra, inget alls! Idag var det dock ett ok möte. Vår nya vinterkollektion kommer från Five Seasons. Jättefina skidkläder av fantastisk kvalisort. Mycket trevlig säljare, men lite gammal....

Sedan Emmy blev singel letar jag dater i alla män jag möter. Måste erkänna att vi båda är lite väl objektifierande för vårt eget bästa. Men man får ju hjälpa till så det lilla livet blir bortgift (hon är dock lika smart som jag och tänker INTE gifta sig).

Imorgon går nästa flyttlass och butiken på Stora Nygatan har öppet för sista gången. Det är en era som går i graven. Fast i ärlighetens namn så är jag nöjd med att en ny börjar samtidigt. Ska bli skönt att finnas på ett köpcentra under julen. Jag tänkte nämligen spendera den tiden med att håva in stötande stora summor.

Då är jag inte längre "swing in-oskuld". Fram till 03.40 igår, roade jag mig tillsammans med kusin, Göran, Tompa, Jörgen och Tobbe i denna labyrint till ställe. Var jag än gick fanns det gångar som jag inte kände igen. Kanske var det Malibu-shoten eller så berodde det enbart på att jag har ett uselt lokalsinne. Hur som helst så var det jättetrevligt och det var länge sedan partyhumöret höll så länge. Kan det bero på var vi var?

Vad som är fascinerande med den klubben är att det samlats så många "alla älskar mig trots att jag är white trash som tror att jag dansar som en gud"-män under samma tak. Flertalet ger verkligen järnet när de dansar och är 100% säkra på att de dansar bäst av alla. Jag dansar VERKLIGEN inte bra.... Det tror jag att alla som känner mig kan intyga. Men jag har i varje fall den goda smaken att låta bli att ställa mig ensam på balkongen och rejva loss framför alla andra besökare.

Vad jag i övrigt inte heller kan förstå är varför man tvunget måste gnugga sig mot alla främmande kvinnor som går förbi. Visst är det ett riktigt mysigt sätt att visa uppskattning för någon man tycker om och vill vara nära. Men när någon gnuggar skrevet mot en person de aldrig träffat innan, kan jag inte låta bli att undra vad de går på....

Eller vad de borde gå på!

När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att
hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken
och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på
bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en
mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till
kanten med golfbollar . Han frågade sedan sina studenter om burken var
full. Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken . Han
skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan
golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De
höll med om att den var det.

Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken.
Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om
burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'.

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och
hällde hela deras inne-håll i burken , vilket effektivt fyllde upp det
återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna
skrattade.

Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er
att den här burken representerar ert liv.

Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och
annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat
gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och
berika ert liv.

Småstenarna representerar andra saker som betyder något , som hem, jobb
och bil.

Sanden representerar allt annat - småsakerna.

Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte
att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker
finns det inte plats för det som är viktigt för dig. Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och
förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om
'golfbollarna' först - sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv.
Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet
representerar.Professorn log och sade, jag är glad att du frågar.

Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än
känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.