Knän är bäst när de fungerar!

Idag har jag så fått känna av min gamla krigsskada.

Av någon anledning så hittar jag bara på sådant som senare i livet ger stora konsekvenser. Som just idag när knäet värker som värst, undrar jag varför jag tvunget skulle cykla 18mil på en och samma dag, UTAN ATT HA CYKLAT ALLS PÅ 6 MÅNADER!

Tänker normala människor så...?

- "Äh, vad är väl 18 mil? Det cyklar jag med förbundna ögon."

Varför inser jag ALDRIG mina begränsningar??? Kan någon svara mig det? Kan det vara något medfött? Något ovanligt genetiskt fel, som gör att jag alltid tror att jag är störst bäst och vackrast!

Nä, det är garanterat bra för moralen att ha lite ont ibland. Man blir så otroligt ödmjuk.

Fast jag känner att efter ett gäng Ipren så skulle jag nog kunna cykla till stugan igen! SUCK.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0