Hur blev jag normal....?
Efter varje släktträff ställer jag mig samma fråga.... Hur lyckades jag bli så pass normal???
Jag kan ju börja med att säga att jag tycker hemskt mycket om alla mina släktingar i dagsläget. Men jag utfärdar samtidigt en liten varning. Passa er, för det kan vända snabbt.
Vi blev 33 personer på namngivningen. En stor del var folk med blodsband till oss. Alltid lika roligt att de ska ställa samma frågor vid den här typen av tillställningar.
- "När ska ni gifta er?"
- " Är det inte tid för er att skaffa barn snart??"
När ska de få in i sina överbelastade hjärnor att jag inte tänker gifta mig?? Jag vill helt enkelt inte. Inte av någon särskild anledning. Snarare är det så att jag inte kan hitta en enda rimlig anledning till att faktiskt ingå äktenskap. Varför är det så svårt för en 40-talist att förstå. Jag menar... Om jag skulle analysera fram en anledning till varför jag skulle låta bli, så är det ju mest p.g.a. alla skilsmässor som just 40-talisterna har ställt till med. Nä, man får väl snart dra trumfkortet. Ta upp sin sargade barndom och hur jag gråter mig till sömns varje kväll, för att jag är så rädd för att binda mig. Allt p.g.a. att alla mina närmsta släktingar har skilt sig. Då skulle de nog inte våga fråga igen!
Vad gäller barnfrågan, så har jag lite svårare att förstå att de inte begriper att det kanske inte är rätt tillfälle just nu. Vi startar ju förmodligen upp butik Nr:2 i Oktober. Men visst hade jag gärna haft barn. Allt löser sig, sa gumman som sket i vasken..... Men det krävs liksom även att någon vill ha barn med mig.... Tyvärr är jag inte säker på att en sådan person finns.... SUCK!
Uffe, Kalle och Jocke
I övrigt var tillställningen trevlig. Uffe och Malin är alltid lika roliga att träffa. Kan inte låta bli att avguda dem! Hoppas att Uffe kan hjälpa oss med Jägersbryet. Hade varit roligt att se vad de kan erbjuda. Annika kom som jag anade utan man och utan lillflickan. Kul att se henne med. Hann tyvärr inte prata så mycket med henne, men lite uppdaterad blev man trots allt.
Miran fick massor med presenter. Mest glad blev jag över att minst 50% var inhandlade i den eminenta butiken BARNKAMMAREN på Stora Nygatan i Malmö.
Även Simons födelsedag firades idag. Gissa om jag gick hem med stolthet, när han myndigt berättade att vår present var den bästa?!
Jag kan ju börja med att säga att jag tycker hemskt mycket om alla mina släktingar i dagsläget. Men jag utfärdar samtidigt en liten varning. Passa er, för det kan vända snabbt.
Vi blev 33 personer på namngivningen. En stor del var folk med blodsband till oss. Alltid lika roligt att de ska ställa samma frågor vid den här typen av tillställningar.
- "När ska ni gifta er?"
- " Är det inte tid för er att skaffa barn snart??"
När ska de få in i sina överbelastade hjärnor att jag inte tänker gifta mig?? Jag vill helt enkelt inte. Inte av någon särskild anledning. Snarare är det så att jag inte kan hitta en enda rimlig anledning till att faktiskt ingå äktenskap. Varför är det så svårt för en 40-talist att förstå. Jag menar... Om jag skulle analysera fram en anledning till varför jag skulle låta bli, så är det ju mest p.g.a. alla skilsmässor som just 40-talisterna har ställt till med. Nä, man får väl snart dra trumfkortet. Ta upp sin sargade barndom och hur jag gråter mig till sömns varje kväll, för att jag är så rädd för att binda mig. Allt p.g.a. att alla mina närmsta släktingar har skilt sig. Då skulle de nog inte våga fråga igen!
Vad gäller barnfrågan, så har jag lite svårare att förstå att de inte begriper att det kanske inte är rätt tillfälle just nu. Vi startar ju förmodligen upp butik Nr:2 i Oktober. Men visst hade jag gärna haft barn. Allt löser sig, sa gumman som sket i vasken..... Men det krävs liksom även att någon vill ha barn med mig.... Tyvärr är jag inte säker på att en sådan person finns.... SUCK!
Uffe, Kalle och Jocke
I övrigt var tillställningen trevlig. Uffe och Malin är alltid lika roliga att träffa. Kan inte låta bli att avguda dem! Hoppas att Uffe kan hjälpa oss med Jägersbryet. Hade varit roligt att se vad de kan erbjuda. Annika kom som jag anade utan man och utan lillflickan. Kul att se henne med. Hann tyvärr inte prata så mycket med henne, men lite uppdaterad blev man trots allt.
Miran fick massor med presenter. Mest glad blev jag över att minst 50% var inhandlade i den eminenta butiken BARNKAMMAREN på Stora Nygatan i Malmö.
Även Simons födelsedag firades idag. Gissa om jag gick hem med stolthet, när han myndigt berättade att vår present var den bästa?!
Kommentarer
Postat av: emm
Så fin bild på mig, är faktiskt nöjd att jag för en gångs skull är visad UTAN KALLEMÖSSA!!!!!
Tavk för den :)
Postat av: Carro
Den hade ju blåst av!
Postat av: emm
Ja men det var tur att du tog fotot precis innan jag satte på den igen. Det var det jag menade!!
Trackback