Ett brev från Jonas Gardell - vår hjälte

Jag lät installera en ny telefon, fick sedan en skyhög
 
telefonräkning, ringde upp Telia och frågade...
 
- Jag har en förfrågan angående en teleräkning jag har
 
fått. Ni har varit hos mig och kopplat in ett nytt
 
abonnemang och debiterat 310 kronor i resekostnad.
 
Varifrån har man åkt för att det ska kosta så mycket?
 
- De har åkt från Arbetscentralen, svarade Telia.
 
- Var ligger Arbetscentralen?
 
- Det vet jag inte.
 
- Ligger Arbetscentralen i innerstan?
 
- Ja, det gör den.
 
- Själv bor jag vid Slussen, som du vet är absoluta
 
innerstan, hur kan det kosta 310 kronor att resa den
 
sträckan?
 
- Det bara gör det, svarar Telia.
 
- Sedan har ni debiterat "teleuttag" 140 kronor...
 
- Det är för själva jacket.
 
- Men jag har ju mitt gamla jack kvar, ska jag betala för det en gång till?
 
- Varför frågar du allt detta?
 
- Jag heter Jonas Gardell och ...
 
- Du ska få tala med någon annan.
 
 
 
Så går ännu en stund och sedan säger en röst:
 
- Debiteringen!
 
- God dag, säger jag, jag har blivit debiterad resekostnad
 
310 kronor på min teleräkning, och jag skulle vilja veta
 
var den här Arbetscentralen ligger som man har rest ifrån.
 
- På Norrlandsgatan ligger den.
 
- Nu är det så att jag bor vid Slussen. Det är ju bara
 
fem minuters resväg.
 
- Det kostar det.
 
- Får jag fråga hur man har rest?
 
- Hur menar du?
 
- Har man cyklat, åkt taxi...
 
- Man har åkt bil.
 
- Hur kan det kosta 310 kronor att fara en kilometer med
 
bil? För 310 kronor kommer man nästan till Arlanda i taxi,
 
tur och retur. För 310 kronor kommer man till Norrköping med tåg.
 
- Det har regeringen bestämt.
 
- Har regeringen bestämt att det ska kosta 310 kronor att
 
resa mellan Norrlandsgatan och Slussen? Med tunnelbana
 
kostar det tolv spänn.
 
- Vad vill du egentligen?
 
- Jo, jag heter Jonas Gardell och...
 
 
 
Du ska få prata med Klas Gustafsson, han har handom sånt här.
 
 
 
Lite senare blir jag uppring, inte av Klas Gustafsson utan
 
av en kvinna som vi kan kalla Sonja. Sonja säger att
 
Arbetscentralen inte ligger på Norrlandsgatan utan på
 
Söder där jag bor. Då säger jag att det ju i så fall
 
är ännu närmre till mig. Sonja svarar att 310 kronor
 
plus moms är Minimipris för en resa, en restimme 310 kronor.
 
 
- Men han har ju bara rest i fem minuter.
 
- Gör ingen skillnad.
 
- Det gör det väl. Ni har debiterat
 
arbetskostnad också, en timme, 310 kronor.
 
 
 
- Det gör vi alltid.
 
- Men han arbetade ju bara i femton minuter.
 
- Gör ingen skillnad.
 
- Snälla ni, ni har ju inklusive resa och arbete
 
bara ägnat er tjugo
 
minuter åt mig, ändå ska jag betala för två timmar.
 
- Man måste ju skilja på resa och arbete. Såna är reglerna.
 
Man betalar för varje påbörjad timme.
 
- Fast man bara har arbetat och rest i tjugo minuter?
 
- Visst.
 
 
 
Nu börjar en otäck tanke mala i mig, jag måste
 
fråga:
 
- Förlåt, om ni påbörjar arbetet 10.55 och
 
avslutar det 11.05, får man
 
betala för två timmar då?
 
- Ja, det är ju två timmar.
 
- Nej, det är tio minuter, men ni menar alltså
 
att ett arbete som
 
utförs mellan 10.45 och 10.55 räknas som en
 
timme medan ett arbete som
 
utförs mellan 10.55 och 11.05 räknas som två,
 
fast den faktiska arbetstiden i båda fallen är lika lång.
 
- Ja. Så menar vi. Ja.
 
Jag vill poängtera att citaten är ordagranna.
 
Till slut betalade jag
 
310 kronor för fem minuters resa med bil. 310 kronor för
 
Femton minuters arbete och 140 kronor för ett jack jag
 
redan hade. Plus moms.
 
Det här är det Nya Telia.
 
Ett Telia som har gått på charmkurs. De är
 
trevliga som fan. Och riktiga lurendrejare. Och nästa gång Telia
 
kommer till er, begär att de stannar i en timme, för det har ni betalt
 
för. Åk sedan runt i deras bil en timme, det har ni också betalt
 
för!
 
 
 
Hälsa från mig
 
Jonas Gardell 


35+40=75års kalas



   



   



   



COOLT! De enda jag inte lyckats fånga på bild är födelsedagsbarnen!


Slok åker cabbe!





Det är en mycket berest hund man ligger inne med!

Tradera... ett beroende...

Så, då är en annan på god väg att ha Traderat bort hela sitt hem. Allt från gamla svettiga kläder och slitna jackor till knepiga glasfigurer i fula färger har lagts ut från 1kr.

Folk blir som tokiga när de har chansen att köpa skräp... bara de får köpa det billigt... Men sen slutar det med att de går in bara för att vinna och struntar i vad det är värt. Det var så min svarta diamant värd typ 50kr såldes för 205kr... och det var så min trasiga kappa såldes för 45kr och det var så min sjuuukt slitna skinnjacka gick loss på 150kr. Allt detta är bara rent skräp. Saker jag inte ens skulle våga fråga mina vänner om de vill ha gratis.

Nu sitter jag bänkad framför datorn och trycker på uppdateringesknappen var 7:e sekund bara för att se om mitt skräp ökat i värde....Vill inte gärna kalla det sjukligt beteende.. Men jag tror än dock att det lutar lite ditåt...

Det finns fortfarande saker som gör mig glad! MARIA!

Idag har min allra käraste Miia varit här i butikenoch hälsat på. Var på tok för länge sedan jag såg henne.... Så trots att det eventuellt fanns lite dolda motiv med påhälsningen... så var det hemskt trevligt!

Ikväll blir det ännu mer Maria och förhoppningsvis någon riktigt bra film!

Varför är Carro bitter då....



För att alla hennes kunder ser ut så här!

Bitterfi--an Carro!

Det var ju en sjukt bitter blogg man ligger inne med... Bloggas ju enbart när det ska gnällas nu mera. Känner man mig inte och inte umgås med mig måste man få uppfattningen om att jag är den bittraste människan på jorden...

Fast... andra sidan... Varför skulle man läsa denna tråkbloggen om man inte kände mig!

DÅ FÅR MAN SKYLLA SIG SJÄLV!

Allmän åskådning... eller allmänt åtlöje...?

Pratade precis med en vän som var bjuden på bröllop. Inte mindre än 300 personer va visst bjudna.... WHAT?!

Var hittar man 300 människor som man bara MÅSTE bjuda?? Jag hade nog haft problem att få ihop 50... Min släkt är totalt 18personer... så släkinbjudningarna lär stanna på 18x2=36... Om jag inte gifter mig med min nuvarande livspartner/vän/kollega/kusin... Då stannar det på totalt 18 och inga fler.

Sen ska man bjuda ytterliggar 14personer för att nå 50.... Ska jag nå 300 är det sen ytterliggare 250 betydelsefull människor kvar... Hmm...

Känns lite som man bjuder bara av anledningen att det ska bli ett gigantiskt bröllop. Att slå Mette-Marits besökarantal har aldrig varit ett mål i mitt liv.. men visst... vi har alla olika intressen!

Sen kan man ju undra hur långt i förväg man måste bjuda om man vill att alla dessa 300 människorna ska kunna komma. 1 år är väl det minsta... Gärna 2! Annars är det alltid någon som ska åka på någon obetydelsefull semester eller nått annat trams... Och det är av den annledningen som jag bums med det samma ska ringa min tandläkare, personalen på COOP Extra Bulltofta och elektrikern som installera mitt solarium för 5år sedan och höra vad dem och deras familjer ska göra första lördagen i Juli om två år... För det kan väl vara en OK dag att gänga sig...?



Passar för övrigt på att slå ett slag för Carro som "maid of honor" till Maria!
GO Carro, GO Carro....

Ett inlägg i sann "detstickeriogonen.blogg.se"-anda

Kanske ska börja be alla gå in och kolla på grabbarna som skriver i den bloggen, så ni förstår vad jag menar... Naaaaw...SÅ synd det är om dem!




Igår var TV-profilen Orvar Säfström inne och hälsade på mig i butiken. Det var roligt att träffa honom... För det var ju en stund sedan man såg honom sist.. Nu är det mer B-kändisar som har sprunget här, tillsammans med Tv-profilen Pernilla Månsson och världsartisten Joe Labero då.

Efter jobbet tog jag cabben och hämtade upp butiksägaren (borde ha särskrivet detta ord, men kan bara inte sjunka sååå lågt) Emmy hemma vid hennes residens. Som de stekare vi är drog vi till stranden. Var så skönt i vattnet att man knappt ville gå upp.


PS:





Önskar jag kände personerna på bilden. Verkar trevliga! DS.




RSS 2.0